En ny London duo (de har bara släppt en relatvit okänd EP) släpper om ganska exakt en månad sin nästa singel "Endless Wave" och har redan släppt låten med musikvideo på Vimeo och Youtube. Jag drar kopplingar till både The Deportees och The Naked And Famous, vilket minst sagt är en komplimang från min sida, och om fler av deras låtar kommer hålla samma standard bådar det gott.
Singelns baksida är en cover av Mazzy Star's punklåt "Blue Flower", från 1990, och imponerade inte lika mycket på mig. Mot vilken genre de kommer vandra återstår att se, men personligen håller jag tummarna för den elektoniska indie rocken.
Både Blue Flower och Endless Wave finns på Spotify, och här under är även den smått svampade sensommarvideon till den sistnämnda. Enjoy!
1994 var året då Nelson Mandela valdes till president för Sydafrika. Det var året då NAFTA grundades. Det var året Sverige tog VM-brons i fotboll i USA. Det var året Jake Edwin Kennedy, nu under artistnamnet Jake Bugg, föddes.
Efter sitt första gig, på sitt gymnasium i Nottingham, blev hans klasskamrater så imponerade att de försökte få honom att ställa upp i Britain's Got Talent, men han själv hade ingen lust. "Jag skulle aldrig göra det. Det känns inte äkta!" lär han ha sagt, en äkthet som präglar det som ska vara "indiescenen", som nästan är död idag. Istället blev han snabbt vald av BBC som en av artisterna på deras "Introducing"-scen på Glastonbury Festival, 2011, blott sjutton år gammal. Nu ett år senare har han släppt sitt första och självbetitlade album, och det är fantastiskt. Både de Bob Dylan-influerade "folk blues"-dängorna som skriker 60-tal, såsom "Troubled Town", såväl som hans tårtrypande ballader, såsom "Someone Told Me", visar vilken otroligt skicklig musiker och låtskrivare han är. De båda är fantastiska sånger, men det är när brittrocken får komma in och beblanda sig med folken, genom "Seen It All", som jag verkligen är fångad. Jag fick nästan den där känslan jag fick första gången jag såg såg Arctic Monkeys på ZTV, att det kommer komma mycket bra från den här britten. Musiken och lyriken är otroligt bra kombinerad, som Oasis blandat med Bob Dylan.
Hans Story telling är otrolig för en 18-åring, och, med risk att verka tjatig, måste jag ändå poängtera att det inte är för intet han kallats för "East Midlands Bob Dylan", både tack vare textskrivandet och för hans folk-aktiga darr på rösten.
Noel Gallagher är imponerad. The Stone Roses är imponerade. Jag är såld. Skivan finns på Spotify och givetvis i butik. Enjoy! Jake Bugg - Seen It All from Asylum Films on Vimeo.
Lead singer Mathiew Moldowan och basisten Jeffrey Josiah Powel lämnade sitt band bakom sig, trots strålande kritik på deras första skiva, och stora framtidsplaner. De skapade istället ett nytt band, med ett nytt namn och en ny stil - Fine Times.
När plötsligt ett litet fönster öppnades in i musikens värld igen smet de snabbt in igen, och var inom ett år, efter bandets födelse, inne i studion igen Och det var inte vilken producent som helst som öppnade fönstret, utan Howard Redekopp, som även producerat artister såsom Tegan & Sara och An Horse.
På sin facebooksida kallar de sin musik för Indie, vilket knappt säger något alls. Men säg en popvänlig, alternativ pop/rock med vissa melankoliska inslag av synt, så säger det kanske lite mer. Personligen hör jag vissa likheter med både Empire Of The Sun, MGMT, Portugal. The Man och Dinosaur Jr. Hursomhelst, denna duo från Vancouver, Kanada, släppte i September sin första, och självbetitlade, full length.
Jag gillar personligen det jag hör skarpt, och det är svårt att tro att de inte ens arbetat med skivan ett år då den släpptes. Hoppas ni med gör det!
Förra veckan skrev jag om Imagine Dragons och hur de har fått prägla min sommar. Förutom detta band har jag saknat tillskott till mitt musikarsenal under sommaren, som jag inte redan haft. Dettamed stor besvikelse då jag förra sommaren näst intill vadade i ny, ljuvlig sommarmusik (Givers, Naked and Famous, Portugal. The Man, Architecture in Helsinki,mfl). Ytterligare ett band som har fått slå sig in i mina hörlurar är dock The Lumineers.
Denna three piece från Denver kan komma att bli det många av oss folk-fanatiker har saknat efter Fleet Foxes skivsläpp förra året eller Mumford & Sons jättebreak året innan. Vad som hindrar dem? Kommersialism och det faktum att de snabbt snappades upp av de stora radiokanalerna och började sommarplågefieras. Detta vet vi alla aldrig gör något band något gott (förutom att göra dem griga och rika). Kolla bara på när Sex On Fire började spelas på radio. Hur många som en gång älskat låten började inte helt plötsligt förakta den?
Hur som helst, om vi frångår detta har The Lumineers verkligen stor chans att etablera sig inom indie-scenen (vilket låter aningen paradoxalt, men indie är ju trotsallt en musikscen nu för tiden) som ett folkband att räkna med, liksom Mumford & Sons eller The Head And The Heart. Låten Ho Hey har varit en av mina absoluta favoriter den senaste tiden, och jag hoppas att den nått er i Skandinavien med!
Från Nevadas öken, hela vägen från Las Vegas, kommer Imagine Dragons. Detta alternativa rockband dök för första gången upp i mina högtalare í våras, genom att ha tittat på ett klipp via Facebook. Låten jag hörde heter It's Time och är en enorm glädjespruta. Från början tyckte jag att låten kändes aningen ytlig och saknade djup, men efter att ha lyssnat igenom deras EP, Continued Silence, som kom tidiagre i år, och fattat tycke för de andra sångerna på skivan (framförallt Demons) har även It's Time gjort avtryck i mina öron. Dock avskyr jag dess musikvideo, men det behöver verkligen inte påverka musiken.
I Nordamerika har de slagit igenom snabbt och stort, och gästade The Tonight Show with Jay Leno i juli. Imagine Dragons har tagit en stadig plats bland mina spellistor, och har fått ta stafettpinnen och vara ett av de band som präglat min sommar 2012. Hoppas ni gillar vad ni hör!
The past month the giant ocean of music blogging have been filled with great, upcoming fish, more written about then others. The Neighbourhood is definitely one of them. EARMILK and Listen before you buy have both written about their existence, and yesteray they played with Wombtats in San Fransisco. On top of that, this Sunday they were ranked #2 on Hypemachine under No Remixes and #12 in total. Needless to say, they are making a name for themselves in the music world, and with their first released EP , that dropped yersterday, I thought it was about time to show them to you guys, unless you've already heard them.
Some people have compared them with Foster the People, and even if I agree to that comparisation or not, I like what I'm hearing, and believe me when I say that we haven't heard the last song being played by these guys!
I discovered this Montreal-based folk trio Half Moon Run, starring Devon Portielje, Conner Molander and Dylan Phillips, at The Media Club, in Vancouver, when I went to watch Badgerchild play, who happened to be opening for them. I directly started to hear something that sounded like if The Maccabees,Local Natives and Fleet Foxes would all three have a child together, and I loved that child!
They released their first Album Dark Eyes in March, and have been touring around in Canada for a while, before they now head towards Europe where France and the United Kingdom is first on the list. Then they head north where Switzerland, Belgium, Holland, Denmark, Norway and Germany awaits. If you're somewhere close, you should definitely check them out!
